Olssyfied ©

Och det ber vi om ursäkt för, men den här svensken har varit upptagen. Herregud, mycket kan hända på en vecka, det vill jag lova alltså.

I torsdags firade jag 4 månader i detta tjocka land. Det kändes fint. Känns riktigt pissigt att Louise åker hem om typ 2½ månader, det är ingen tid alls. Men, den ljusa punkten i detta mörker är att jag då har 6 månader kvar. Det kommer nog gå fort. Pust. På torsdagskvällen åkte jag till Louise, och började min helg.

Vi träffade den nya tyska tjejen som kommit, fikade och snackade lite. Sen åkte jag & Loubou hem till henne och satte rumpan i soffan och kollade på Grey’s, sååå bra och spännande. Höll på att kräkas 4 gånger om. Mycket blod och människor under kniven. Precis sånt som vi gillar.

På fredagen tog jag sovmorgon, men Lou började jobba kl 8. Så jag hånglade lite extra länge med hennes säng, helt underbart. Gick upp vid 8.40 och följde med henne och lämnade ungarna på dagis, sen åkte vi hem och käkade skandinavisk frulle. Hur fint som helst. Efter det packade jag ihop mina saker, och tog mig till Cornell för lektion. Mycket intressant, förmodligen bästa lektionen hittills. En cool gubbeluring var och föreläste om ens livshistoria. Gav bra perspektiv på vad man ska fokusera på och lägga energi på, och vad man ska skita i. Att skita i är exempelvis människor som suger energi ur dig. Och dem finns, jag lovar. Efter lektionen hämtade jag upp Louise (min livräddare), Aline (brazilianskan som suger energi)  & Katie (annan tysk tjej som har en svårighet att le) och satte kosan mot Silver Bay. Ligger 5 timmar ifrån Ithaca, och där skulle vi spendera helgen.

För att få vara au-pair måste man skrapa ihop 6 credits (ungefär som 6 högskolepoäng). Mina kurser på Cornell ger mig 3, så jag behöver 3 till. Och en helgs läger på Silver Bay (+ 2 arbeten på vardera 5 sidor om diverse skit) ger mig ytterligare 3 credits. Så, snart är jag klar med all utbildning. Fina fisken.

Kom i alla fall sent på fredagen, gick upp till rummet, det blev catfight mellan mig och brazilianskan. Den här svensken kommer fram till hotelldörren först. Öppnar med nycklen, hinner ta ett steg in i rummet och ser att rummet har en stor 120cm säng och tre 90cm sängar. Kalla det glupskhet, men efter 5 timmar på vägen med mig bakom ratten tyckte jag att jag var värd den stora sängen. Men idioten till brazilianare knuffar undan mig och trycker upp armbågen i mitt ansikte, och siktar mot stora sängen. Den här svensken blir förbannad, för att snacka milt, så jag springer lika fort. Båda hamnar i sängen samtidigt. Och puckot säger “honey, this is my bed tonight”. Haha, folk som känner mig vet hur jag reagerar. Jag hämtar min resväska och lägger på den på sängen i ren protest, sen går jag och sätter mig på sängen och säger “sorry, but I’m winning this one… honey”. Puckot, gillar att kalla henne det, säger sedan då “I’m not giving this up…” Nä tänkte jag, det var ju synd för dig. Efter hon sa det sa jag inget, insåg att det bästa sättet att göra henne irriterad på är att ignorera henne, så jag började dansa på hotellrummet i harmoni med Louise’s iPod. 2 minuter senare reser sig puckot upp och säger “Jag har en skitstor säng hemma, så jag behöver inte ligga i den här sängen”. Nä, kalla det vad du vill, med störd är du i alla fall. Så, puckot grävde sin egen grav. Efter fredag kväll sa hon inte något mer till mig, förrän vi åkte hem idag. Hon sa “hejdå, tack för skjutsen”. Kände för att svara tillbaks och säga något i stil med att enda anledningen var för att hon minskade allas bensinkostnader, men tyckte det kändes onödigt. Eller hur. Brazilianskan har inga vänner kvar. För bråkar man med Linda, då bråkar man med alla.

Lördagen innehöll R E G N. Vi höll på att gå in i väggen. Hade 2 lektioner om USA:s historia och hur man lägger upp en budget. Sen käkade vi typ 100 gånger, nä men typ 3, och kvällen innehöll (Halloween till ära) spökrunda i ett gammalt hus, rollspel och glass och disco till kl 23. På schemat stod det “DISCO - utbyte av musik och dans” Inget att hänga i julgranen. Rollspelet var verkligen något att berätta för sina barnbarn. Vi var 70 au-pairer, alla samlade i en liten aula, satt på stolar uppradade i lokalen. 20 av oss fick ett kort, på en person vi skulle vara. En av instruktörerna berättade en historia och våra karaktärer skulle komma att spela i denna historia. Jag fick “mormor”. Instruktören berättade om vad som komma skulle, hade värsta powerpoint-föreläsningen. Sista sidan på powerpointen stod det var historien var om - “I mormors stuga”. Så, den här svensken fick huvudrollen. Och fick hela lokalen att skratta som fan. Kändes ju ganska bra vill jag lova. Iklädd blommig klänning och svart mormorshatt - där har ni mig. Jag var tvungen att göra allt som instruktören läste. Ni skulle sett…

Söndag innebar ytterligare 2 lektioner, roliga dessutom. Kommunikation och dess knep, samt musiklekar. Jag gillade det som tusan. Åt lite lunch, tog lite foton och sen bar det av hem igen. 5 långa timmar…

Men, under dessa 5 timmarna hann vi stanna och kissa tre gånger, köpa mat, samt bli stannade av polisen för fortkörning. Vi snackar amerikansk polisbil med röd/blå-ljus. En kvinnlig polis kom fram till bilen, bad mig hoppa ur, visa körkort, internationellt körkort, försäkringskort för bilen samt något annat skit. Sen fick jag hoppa in i bilen igen och vänta på att hon skulle kolla upp mig, så att inte bilen var stulen. Innan hon kollade upp allt frågade hon mig vart jag skulle, vart jag varit, hur länge jag skulle vara i USA och om jag visste att jag körde för fort. Japp, det visste jag. Jag körde 85 miles på en 65 miles-väg. 85 miles = 130 kilometer. 65 miles = 110 kilometer. Så, fortkörningsböter var det ja. Vet dock inte hur mycket än. Man måste skicka in ett papper först som säger att jag medger att jag körde för fort. Jag kan säga “jag körde inte för fort”, men då blir det rättegång. USA är sjukt ibland. Så, efter jag skickat in pappret får jag reda på hur mycket jag måste betala. I morgon ska jag berätta för värd-mamma. Jag gissar att hon kommer kolla på mig med onda ögat, sen kommer hon väl skratta och säga att det var puckat gjort. Utskällning är inte hennes grej. Värd-pappa kommer nog bara skratta…

Hemma nu. Jag är helt jävla slut i huvudet. Jag har typ suttit ner konstant i 2½ dagar. Och jag vill bara sova. I morgon är det tillbaks till arbetet igen som gäller.

Hade jag varit hemma i Sverige nu, så hade jag spenderat hela kvällen berättat för mamma vad jag gjort. Men istället sitter man framför datorn och skrivet noveller. Tycker ändå att det säger en del. Men, pusspuss & godnatt!

Olssy

annars kan det kvitta. Eller hur?!

Wow, ännu en gång, wow, vilken cool helg det har varit. Förutom att jag var ledig i går lördag, samt idag, så har helgen varit störtrolig. Slapp jobba idag, skulle egentligen jobbat 4 timmar, men värd-mamma tog en tupplur med gullpojken istället i 3 timmar, och när de vaknade upp sa de till mig att jag inte behövde jobba, de var för trötta för att göra något vettigt. Inte så konstigt kanske, med tanke på att gårdagen var tuff.

Jag började lördagen med att åka till parken med värd-mamma och gullpojken. Ithacas cancerförening anordnade ett spring-marathon för att samla in pengar, och jag och värd-mamma sprang loppet medan gullpojken togs hand om några goda vänner till oss. Jag höll på att dö. Flera gånger om, men jag klarade det. Inget långt lopp speciellt, 5 kilometer, men för den otränade är det himla långt. Idag har jag så jädra ont i benen att jag knappt kan sätta mig på toaletten - inte så jättebra alltid.

Värd-pappas arbetspartner hade mack-kväll senare på lördagskvällen. De gjorde en massa olika mackor med toppings på, asgott. Och till det sprit… Fy in i vad fuller vi bleva. Inte klokt någonstans. Lugn mamma, vi satt i det huset hela kvällen. Lyssnade på Michael Jackson & Abba och dansade rumpan av oss. Jag skrattade så jag nästan föll av pinnen. Värd-pappa är förmodligen världens roligare människa jag någonsin träffat. Och hela kvällen var bara så himla asrolig. Sen att jag håller på att totalförälska mig i en av värd-pappans anställda är ju en helt annan femma. Vet dock inte riktigt vad det är som stoppar mig, faktumet kanske att han är 32 år? Kanske. Men i huvudet är han 25, om det är till någon tröst.

Idag vaknade jag kanon-bakis. Usch. Sov till 11, ändå ganska tidigt. Lullade rundor, Louise och jag tog en dusch, dock inte tillsammans (förvånar nog ingen när jag säger att hon varit här hela helgen och supit precis lika mycket som jag). Åt lite frukost framåt 1, sen fick jag reda på att jag skulle jobba från 3-7. Men gullpojken sov som sagt, till 5, och när huset vaknade upp igen från de döda så stod inte längre “jobb” på schemat. Vi tackar och tar emot. Jag och Louise åkte till Wegman’s och köpte lite ingredienser till att göra en av de goda mackorna vi åt kvällen innan. Kom hem, käkade, och slutade med att jag och Loubou låg i min säng och tittade på Sex & the City-filmen. “Honey, you made a little joke, good for you”.

Kommande helg blir nog rolig. Ska på au-pair-läger 5 timmar härifrån. Och nästa vecka har jag varit här i 4 månader. Värd-mamma klargjorde häromdagen att de gärna ser att jag förlänger ett år till, men att de inte skulle kännas som ett måste. Men, ändå roligt att höra att man är omtyckt.

Nu kommer vintern. Jag gör mig redo. Förresten, en fågel sket på min jacka häromdagen. Tur att jag hade geväret med mig…

Jag har sagt det innan och jag säger det igen - man måste ha kontakter. Speciellt här. Och danska kontakter är ju kanon. Louises syster är en ängel. Hon tog med sig marabou-choklad till mig. Jisses, det gjorde min dag.

Oj… igår var en mycket bra dag. Fick en väldigt god nyhet som fortfarande värmer i HELA kroppen. Jag hoppas allt går väl. Åhh… Lyckliga gatan.

Snuffsungen ligger och sover. Och jag somnar snart också. Idag har jag 250 dagar kvar ungefär. Fan vad tiden går snabbt, men fan vad jag gillar att vara här. Ithaca i ♥.

PUSS

Olssy

… då går det bra för Sverige.

En härlig dag har gått till historieböckerna, och jag är lika nöjd som laxen på middagsbordet. Förutom det faktum att jag varit ledig idag så har jag äntligen fått spendera lite tid med Louise och hennes kära syster & pojkvän som kommit på besök från Danmark. Louise har lekt Ithaca-guide och tagit med dem till alla vattenfall som finns här, och det är en del. Hon har tagit dem till våra “ställen”. Green Café, där vi alltid äter nattamat efter en tuff natt ute i dimman. Taste of Thai, vår favoritrestaurang när det kommer till just thai-mat. Deras vårrullar är inte att jävlas med kan jag lova. Starbucks, men det verkar vara alla amerikanares ställe också, lustigt.

Så, vi har gått runt och njutit av naturen idag. Hösten är så fantastiskt vacker. Jag vet, det låter ju nästan mjäkigt att säga det, men fan vad sant det är. Jag häpnas lite varje dag. Alla färger, och den friska lukten. Sommaren får nästan passa sig alltså.

Och till sist. Jag fick äntligen tummarna ur bakre delen av kroppen och möblerade om i mitt rum. Jag har inte så mycket yta att leka med, men det jag har använder jag till fullo. Eller inte… Känns lite halvkasst att lägga pengar på möbler, så jag använder det jag har och fantiserar lite. Den stora aset till skrivbord ser jag som ett litet nätt vitt bord med söt snickarglädje. Och nattduksborden som är så tråkiga att jag nästan dör, i mitt huvud är dem á la IKEA. Så, jag överlever.

En fråga som tåls att tänkas på: När en kille smsar kl 1.48 på natten och skriver “hej”, vad menar han då? Vänta, jag ska bara hämta ett gevär så kan vi snacka allvar.

Olssy

Förra helgen var jag och Louise ute. Men innan utgång visade jag henne hur man dricker bucket. Det som egentligen hände var att jag blandade två drinkar, starkare än aset själv. Det gick inte ens att smutta på skiten. Så allt hamnade i en bucket, med lite extra jordgubbslikör. Men, jag och Louise drack upp den bucketen på 40 minuter.

Vi var redo för party vill jag lova.

Olssy

De senaste dagarna har jag hunnit med en del. Fylla på spolarvätska i bilen, kanske hittat utbildningen för mig, som (lyckligtvis) finns i Helsingborg, blivit masserad av värd-mamma, ätit popcorn med Louise, och insett vilka mina riktiga vänner är. Att man ska behöva åka till USA för att inse det, det är ju ganska komiskt om jag får säga det själv.

Igår låg jag ensam i sängen, vad annars liksom, och tittade på Män som hatar kvinnor. En riktigt bra svensk film baserad på Stieg Larsson’s böcker. Filmen får mig att bli fly förbannad, glad, hoppfull och orolig. Människor… Det finns många skumma människor där ute. Man blir nästan rädd för sig själv.

Men, det fick mig att inse hur bra jag har det. Vilka människor jag omringar mig med. Inte bara för tillfället, utan också vilka som sitter i Helsingborg och väntar på mig. Det känns nästan som att mitt liv har satts på paus, att det börjar igen på riktigt när jag kommer hem. Men detta är på riktigt. Och dessutom en viktig erfarenhet i mitt liv. Jag har bara inte själv fattat det…

Ett ögonblick igår som jag kommer ta med mig i graven. Jag sitter i lillpojkens fotölj och läser en massa böcker, och jag märker på honom att han är trött, och blir därmed också grinig. Plötsligt kasar han ner, och hamnar rakt på rumpan. Inget farligt, inga blåmärken, men han börjar gråta. Jag tar upp honom och lägger hans huvud mot min axel. Han snorar lite på min tröja. Efter ungefär 14 sekunder har han somnat. I min famn. Där låg han i en timme och sussade. Och jag satt där och inhalerade hans doft från håret. Försökte somna, men det gick inte. Jag var för lycklig för att kunna stänga ögonen.

Olssy

Jag saknar det spontana. Jag saknar typ allt.

Nä, jag tänkte, jag skriver vad jag vill ha sagt som titel på inlägget istället.

Jag har börjat käka vitaminer nu. Vill ju inte gå in helt i väggen sen i november. Hade behövt gå och klippa mig, då jag håller på att bli flintis, men… Jag ska hålla mig. Klipper av allt när jag kommer hem istället. Fresh start.

Det blåster kuling-vindar här. Fönstrerna knastrar och det ilar i huset. Jag sitter med lite te i handen, och tittar på utsikten. Världens finaste lill-pojke. Det är 90 % kärlek och 10% förskräckelse. Tänk om något händer honom? Då kommer jag inte kunna leva med mig själv. Ungen har blivit så himla viktig nu i mitt liv, att jag tänker alltid på honom först. Innan tyckte jag alltid att det är så himla synd om barnen som har au-pairer, att det kommer nya flickor varje år i deras liv… Men tänk på au-pairerna. De blir hopplöst förälskade i sina host-barn, men vet om att de måste lämna familjen inom sinom tid. Det är ju fan lika hemskt.

Häromdagen satt vi och tittade på ett klipp på datorn om bilar. Ungen är ett bilfreak. Jag börjar smeka min lilla 2-åring på ryggen och han vänder sig om och tittar på mig och säger “jag älskar dig, Linda”. Jag explofantiderade av lycka.

Dags för lite film-tajm, får passa på medan ungen fortfarande sover sött.

Mamma… Kommer du in på skype snart eller? :D

PUSS

Olssy

……………

Videoblog

Wow. Nu ska det börjas med videoblog också. Tryck på Videoblog här ovanför. Sedan trycker du på den lilla svart/vita ikonen. Sen väntar du på att mitt lilla klipp laddas ner… Inte så svårt.

Olssy

Ja, ni vet ibland har man inte 708 nya nyheter att komma med. Men för somliga räcker det kanske att få reda på att jag lever och frodas? Vad bra.

Helgen var ju rolig i alla fall, haha. I fredags slutade jag klockan 22, efter det åkte jag till Louise, vi drack några drinkar och inom loppet av 30 minuter var vi redo att göra Ithaca. Åter igen. Folk börjar känna igen oss nu - skandinaverna. Det är fan gott? Vi åkte till The Haunt, men där var bara en massa gothare. Tog en taxi med tanken att åka till Green Café och käka nattamat kl 1 innan hemgång men i taxin träffade vi Seth & Ian, så vi följde med dem hem istället och käkade kinamat. Och efter det tog Seth oss till ännu en efterträff, hos ett superpucko vid namn Matt. Han var nog fan besatt av en demon eller något. Helt kokobängo. Han hade en vikinghatt som jag satte på huvudet. Jag och Louise skrattade som fan. 2 minuter efter ser Louise ett kortspel, hon blir glad och vill spela. Men Matt blir förbannad, tar kortleken och säger “Ni borde nog gå nu”. Men… Skandinaver som vi är, så tog vi med oss halva publiken vidare till nästa efterfest. Jag och Louise är som kobajs. Men det gör inget, för alla följer ändå efter. Hemma vid 6, lagom döda och redo att sova bort lördagen. Men…

Louise och jag bestämde oss för att sätta klockan på 13, så vi gick upp, åkte iväg och käkade frulle, sen satte vi oss i bilen och körde till Skaneateles. Ligger en timme härifrån, fransyskan Carole bor där. Vi gick ut i den söta lilla staden, käkade middag, och köpte en flaska vitt vin, åkte hem igen till Carole. I ena hörnet av hennes rum har hon en tvättstuga, men där satt vi inte och drack. Utan vi gick ut i trädgården och satte ner röven framför brasan. Och bokstavligt talat satt vi med tre pinnar och grillade marshmallows. Mysfaktorn var hög.

Tillbaks i Ithaca igen. Jobbar just nu. Otroligt anstängande dessutom. Lillkillen ligger i min säng och sover,  sover nog i två timmar till, lagom tills jag slutar. Och ikväll väntar bio med Louise, Whip it. Tror att den kommer smälla högt, verkar sjukt rolig.

Mina söta småflickor, Lina & Stina åker till stora landet Asien i morgon. 2 saker: LYCKA TILL & HA SÅ JÄDRANS ROLIGT!

Olssy

Här sitter jag en fredagskväll och jobbar. Lillpojken ligger och sover i sin säng och mina stand-in föräldrar är ute och lever livets glada dagar. Vi åkte tidigare ikväll till The Haunt och käkade lite, och det var ett live-band som spelade där cover-låtar. Helt min stil. Men lillpojkens öron pallade inte trycket och eftersom den här svensken fortfarande jobbade så fick jag ta med mig honom hem och bada honom och lägga honom i sängen.

Just nu i denna stund skulle jag vilja plocka fram ett gevär och skjuta hund-aset vi har i detta satans jävla hus. Ursäkta eventuella svärdomar, men det är jävligt nödvändigt vill jag lova. Jag kom hem nu ikväll med lillpojken i ena handen och typ 27 små match-box-bilar i andra handen. Jag hinner ta ett steg innanför dörren och ser att hund-skrället ätit upp min nya tröja jag köpte på h&m. Ingenting att bråka om, allt på h&m kostar ju typ under 100-lappen. Men tröjan var verkligen one of a kind. Fanns inga kvar förutom den, min storlek och allt. Och nu… är den totalt nertuggad och nerslämmad. Jag blir så trött… Så. Jag ska gå i motattack. Jag ska ta alla hans leksaker och bränna dem i trädgården i morgon. Sen ska jag inte mata honom på minst en vecka… Och sen… Mmm… Jag tror det räcker. Tror ni?

Jag och Louise har precis införskaffat biljetter till Maroon 5. De spelar på en söndag. Lördagen innan ska jag och Louise på hockey-match, Cornell emot Harvard. Ganska big deal här. Och som toppen på moset så har jag huset för mig själv hela den helgen. Hemmafester och massa krök. Tror icke det kan bli bättre.

Livet är ganska fint just nu. Inga bekymmer…

Grattis på födelsedagen pappsen. Älskar dig massa. ♥

Olssy

Ja, översätta hit och översätta dit. Jag pallar inte.

Några vågor av hemlängtan sköljde precis förbi mig. Sitter och skriver upp på en lapp vad jag saknar med livet i Helsingborg och vad jag känner att jag borde ta vara på mer när jag kommer hem igen.

I kalendern räknar jag ner dagarna. Det är nu bara 265 dagar kvar tills jag åker hem igen. Det är ganska sjukt att jag redan varit här i 100 dagar, tiden går fort.

Saker och ting händer hela tiden. Jag och hunden bråkade idag t.ex. och han skrämde verkligen mig till den milda grad att den här svensken började gråta. Räkna då själva ut hur rädd jag måste blivit. Hund-jäveln blev som galen, började attackera mig och bitas, inte på lek utan på allvar. Den enda jag hade i tanke att skydda var plutt-ungen jag tar hand om. Han är det finaste jag vet. Kommer suga dase att lämna honom i juni nästa år. Men, hunden är okej. Jag är inte skadad. Jag läxade upp hundrackan och visade vem som var alpha. Hö!

Så… Nu var det bestämt då. Mamsen sparar pengarna till nästa år, skippar att komma till USA, och istället drar vi på en riktigt fin semester tillsammans hela familjen. Nice?

Lini, jag tror på dig och Viktväktarna. Jag har börjat tävla lite med mamsen - gå ut och gå och äta nyttigt. Vi kan bli en liten viktväktar-liga. Försten till 42 kilo vinner, haha!

Jag fruktar vintern. Det kommer bli kallt som fan. Jag vill inte att Louise ska åka hem. Men hon har kommit in på universitet i Köpenhamn och snart blir hon med lägenhet. Jag borde gå ner i källaren och träna (inte just nu för det är kväller) men i morgon. Men jag är lat. Och puckad.

Jag saknar att hålla armkrok med människor. Jag har inte hållt armkrok med någon på 100 dagar. Döda mig. Jag vill supa, ha Costa-fester… Leva.

Jag går och lägger mig nu . I morgon är det oktober.

De finaste kvinnorna i mitt liv. ♥

Olssy

This was a free weekend, and an awesome one as well.

Friday, me and Louise celebrated her finally getting her acceptance-letter from the University she applied to in Denmark. Nutrition and Health, she’s gonna be my new coach.

Saturday, we went shopping, took a stroll at The Commons, they had this apple-festival this weekend. But that wasn’t much to hang in the Christmas-tree. In the evening we had dinner, chilled, and at 8pm we started drinking. And after one drink I got drunk. Too little to eat maybe? But at 8.30pm I felt fine again, back on the horse. We went to The Haunt. I had the best time in a very long time. Damn… Me and Louise in the middle of the dancefloor, everyone staring and we just jumped around, having a blast. Then we met a Spanish guy, Alejandro, that introduced us to a Swedish and a Danish guy. We went to an after-party, including me playing piano and table-soccerball. Damn, I had fun. Some late night snack at 6 in the morning, then me and Louise walked all the way home…

Sunday, waking up at 3 in the afternoon. Tired and hungry. Now, we are just chilling. Later we will order in some thai-food and watch a movie.

Crazy fun weekend, and we expanded our network. Very likeable, I’ll tell you. May I never forget this weekend.
—–
Detta var en ledig helg, och en underbar sådan också.

Fredag, jag och Louise firade att hon äntligen kom in på univeristet hon sökt in på. Mat och hälsa, hon ska bli min nya coach. Vi firade med att äta på Madeline’s. Hon åt lax, jag åt en redig köttabit. Till efterrätt: chokladkaka á la surpreme. Bra start på nya livet.

Lördag, vi åkte och shoppade, tog en sväng på The Commons, de hade en äpple-festival den här helgen, men det var inget att hänga i julgranen. På kvällen åt vi middag, tog det lugnt, och vid 20.00 började vi dricka. Och efter en drink blev jag full. För lite att äta kanske? Men vid 20.30 mådde jag bra igen, tillbaks upp på hästen. Vi åkte till The Haunt. Jag har inte haft så roligt på väldigt länge. Fan… Jag och Louise i mitten på dansgolvet, alla tittade och vi bara hoppade omkring och fulade oss och hade asroligt. På vägen ut snackade vi med en poliskonstapel, hur rolig och trevlig som helst. Sen träffade vi en spansk kille, Alejandro, som introducerade oss för en svensk och en dansk kille. Vi gick på efterfest, inkluderat mig spelandes piano och bord-fotboll. Fan, jag hade roligt. Lite nattamat kl 6 på morgonen, sen gick jag och Louise hela vägen hem…

Söndag, vaknade kl 3 på eftermiddagen. Trött och hungrig. Nu tar vi det bara lugnt. Senare ska vi beställa in lite thai-mat och titta på film.

Galet rolig helg, och vi breddade vårt nätverk. Väldigt godkänt. Hoppas jag aldrig glömmer den här helgen.

Olssy

Wow, did we have fun yesterday or what? As always, some pre-party at Louise’s house and then we got ready for a night out. The taxi wasn’t late, which was a good sign that the night would end up good. We got to The Haunt, a club that serves way too strong drinks and charge way too much to enter. But that’s okay. It was weird but fun.

Fun because I met my first Swedish guy there, Anders, from Stockholm. It was fun talking Swedish again with someone. It just haven’t been that much before, except from with Louise, but that’s a different thing. She talk Danish back to me.

Weird because they had a goth-night. People wearing black, looking sad and dangerous, playing music that almost made me shoot myself in the face. Gah. But the drinks were strong, so I survived. And Louise too…

Before we got home we stopped by at a Fraternity party, but the cops came and shut down the place after 10 min. So we walked to a store and bought chips then we walked for 40 min back to College Town and had a midnight snack. Sandwich a la chicken. Then we started to walk home, but it was too cold, so we took a cab. Then Louise and I stayed up for a long time talking… about worldpeace, justice, music, food, the future and shopping…

It’s true, if the cab is on time, that means that the night will be topnotch!

—–
Wow, hade vi roligt igår eller vad? Som alltid, lite förfest hos Louise och sen gjorde vi oss redo för natten. Taxin var inte försenad, vilket var ett bra tecken på att natten skulle sluta bra. Vi åkte till The Haunt, en klubb som serverar alldeles för starka drinkar och tar alldeles för mycket betalt. Men det är okej. Det var konstigt men roligt.

Roligt för att jag träffade min första svenska kille där, Anders, från Stockholm. Det var roligt att prata svenska igen med någon. Det har liksom inte blivit så mycket av det på sistone, förutom med Louise, men det är annorlunda. Hon pratar danska med mig istället.

Konstigt för att de hade en goth-kväll. Människor klädde sig i svart, såg ledsna och farliga ut, spelade musik som nästan fick mig att skjuta mig själv i ansiktet. Men drinkarna var starka, så jag överlevde. Och Louise också…

Innan vi åkte hem stanna vi på ett studentföreningsfest, kallad Frat-fester, men polisen kom och stängde ner festen efter 10 min (olagligt drickande hos minderåriga, oops). Så vi gick till en affär och köpte chips och sen gick vi i 40 min tillbaks till College Town och käkade nattamat. Macka a la kylling. Sen började vi gå hem, men det var alldeles för kallt, så vi tog en taxi. Sen stannade jag och Louise uppe länge och pratade… om världsfred, rättvisa, musik, mat, framtiden och shopping…

Det är sant, om taxin är i tid, betyder det att kvällen kommer bli kanon!

Olssy

Sorry, I’ve been horrible the last couple of days, trying to update my blog. But I guess I’m suffering from blog-dryness. That happens. I don’t know what to write about… How much I miss my family and friends? Everyone already knows that.

I’m breathing and living, I’m fine!

—-
Förlåt, jag har varit hemsk på att uppdatera de senaste dagarna. Men jag antar att det är för att jag har hamnat i en blog-torka. Det händer. Jag vet inte vad jag ska skriva om… Hur mycket jag saknar min familj och vänner? Alla vet redan det.

Jag andas och lever, jag är okej!

Min lilla loppa. Jag saknar dig så jag spyr. ♥♥♥

Olssy

Yet a weekend that blew my mind away. Spontaneous and fun - just the way I like it. Maybe a bit overboard, but hangovers and stuff is something that you can’t ignore always. Pre-party and getting ready at Louise’s house on Friday, and then The Haunt. We danced, drank and realized how good everything is. Except for when you drink way too fast. We were home at three that night. God.

Yesterday, I slept 4 hours in the afternoon, 1-5 pm. Then I worked, but work turned into dinner at Maxie’s. Loved it. At 9 we went back home, I picked up Louise on the way, for some after-party at our house. A couple of drinks, some funny texts to my DJ… and then I was all game.

Today Louise and me are free - we’re gonna go and have brunch somewhere and just chill. Then this afternoon I will hopefully meet the DJ… under normal circumstances.

—-
Ännu en helg har tagit luften ur mig. Spontant och roligt - precis så som jag vill ha det. Kanske lite för mycket emellanåt, men bakis och skit är sånt du inte alltid kan ignorera. Förfest och fixa oss i ordning hos Louise på fredagen, och efter det The Haunt. Vi dansade, drack och insåg hur bra allting var. Förutom när du dricker alldeles för fort. Vi var hemma vid tre på natten. Gud.

Igår, sov jag i 4 timmar på eftermiddagen, från 1 till 5. Sedan jobbade jag, men jobb förvandlades till middag på Maxie’s. Älskade det. Vid 9 åkte vi tillbaks hem, och jag plockade upp Louise på vägen hem, för lite efterfest hemma hos oss. Några drinkar, några roliga sms till min DJ… och sedan var jag redo.

Idag är jag och Louise lediga - vi ska gå och ha brunch någonstans och bara ta det lugnt. Senare denna eftermiddagen ska jag förhoppnignsvis träffa DJ:n… under normala omständigheter.

Olssy

Sometimes it’s hard to always be happy - Imagine me, when I’m adding a new post in my blog I have to translate it and make sure that everything looks good before I post it. That takes a lot of effort. But, it’s worth it - now that I know that people actually are reading my blog.

And sometimes I start to think about stuff. For example for an artist, is every song important? Is every audience important? Can you stand up for every word in every song? Even though I love to sing, and have a voice, I don’t think that the whole famous artist-thing is for me. Guess I just have to have it as my hobby.. for the rest of my life. But I’m happy!

Sometimes life surprise you - and people surprise you. Yesterday almost blew my mind. And today an old classmate from Sweden e-mailed me. Andreas is at Cornell right now, having a tennis-tournament, I gotta make time to see him! That would be like having a bit of Helsingborg right here in Ithaca…

—
Ibland är det svårt att alltid vara glad - föreställ er mig, när jag skriver ett nytt blogg-inlägg måste jag översätta det och verkligen kolla igenom så att allt ser bra ut innan jag lägger upp det. Det krävs en massa energi. Men det är värt det - nu när vet att människor faktiskt läser min blogg.

Och ibland börjar jag tänka på saker. Till exempel för en artist, är varje sång lika viktig? Är varje publik viktig? Kan du stå för varje ord i varje sång? Även om jag älskar att sjunga, och har en röst, så tror jag inte att hela känd artist-grejen är för mig. Tror jag bara får se det som min hobby… för resten av mitt liv. Men jag är glad!

Ibland kan livet överraska dig - och människor överraskar. Gårdagen tog nästan luften ur mig. Och idag mejlade en gammal klasskompis från Sverige mig. Andreas är på Cornell just nu, ska i morgon ha en tennis-turnering, och jag måste se till att hinna träffa honom! Det skulle vara precis som att ha en liten bit av Helsingborg här i Ithaca…

Nu ska jag gå och fortsätta att vara bakis… Gårdagen tog nästan luften ur mig, som sagt. Och ikväll är det bara upp på hästen igen som gäller. Louise är 21 nu, och det är ett gyllene tal här i de förenta staterna. Då får man nämligen handla mums-mums och dricka tills man spyr - UTAN att någon kan arrestera dig. Helt jävla perfekt för den här minderåriga damen. Men det känns lite som dejá vu. När jag var 18 fick jag dricka lagligt i Sverige. Vid 20 fick jag gå till systemet. Nu är jag i USA, och får vänta 4 månader innan jag får handla sprit. Repetition? Och ändå är man 16 här när man får ta körkort - vad gick fel?

Olssy

PS! FAN VAD JAG SAKNAR SARA OLSSON.

What I’m referring to is technology. I just had a bunch of problems with my blog the last couple of days. I wanted to kill myself. Technology makes you do things you never thought was possible - for example - start a new blog. Shoot me.

So, some truths…

• There’s a lot of cheese on American Hamburgers - I had my first yesterday! 4/5 toasters!
• Guys = trouble? Maybe that’s why I managed to stay away from guys for the last 5 years…
• I want to shoot myself in the face each time Spotify runs commercial.
• To have drinks with my host-parents is a blast!
• Life is a party - and you’re invited!

GOOD NIGHT!

—
Vad jag syftar på är teknologi. Jag har de senaste dagarna haft en massa problem med min blogg. Jag ville döda mig själv. Teknologi får dig att göra saker du aldrig trodde var möjligt - till exempel - starta en ny blogg. Skjut mig.

Så, några sanningar…

• Det är en massa ost på amerikanska hamburgare - jag åt min första igår. 4/5 toasters!
• Killar = problem? Kanske är det därför jag lyckats hålla mig borta från dem de senaste 5 åren…
• Jag vill skjuta mig själv i ansiktet varje gång Spotify kör reklam.
• Att dricka drinkar med mina värd-föräldrar är storslaget!
• Livet är en fest - och du är bjuden!

GOD NATT!

Olssy

Klockren bild, eller hur?
Cool picture, right?

Okay, say what you want about my taste in music, but the main thing is that I know what I like… Just found this. Good music.
—-
Säg vad du vill om min musiksmak, huvudsaken är att jag vet vad jag gillar… Hittade just detta. Bra musik.

Cavo - Let it go   (syster: spela den här i stugan och tänk på mig)
Laura Izibor - Shine
Paolo Nutini - Candy   (mamma: du kommer gilla den här låten)
David Gray - Fugitive
Sister Hazel - Take a bow
Matt Hires - State lines
Gloriana - The way it goes
Dave Matthews Band - Spaceman
Brendan Benson - Poised & Ready
Michael Johns - Heart on my sleeve
All Time Low - Remembering Sunday
The Robert Cray Band - Right Next Door

Olssy

So, Louise is now 21 years old. And we celebrated that together the other day, on her birthday, 7th of Sept. So convenient. We went to a nice restaurant, Madeline’s, and both of us ate lamb and for dessert: CHOCOLATE with tea. We sat for three hours, just talking, talking, talking…My birthday-present for her was a cd, Queen, and I wrote a story about every song so that everything connected. A story about our memories so far together. And I gave her a mug from Starbucks as well - one for her and one for me.  She got really happy - so I’m happy.

By the end of the dinner, we were so full that we had to walk it off. Said and done - we went to College town, a little miniature town where the big famous college Cornell is situated. We got lost, but ended up by a waterfall. Really beautiful, especially in the dark. Then we walked back to my fast-car again and drove to her place, where I spent the night.

Because the next coming day I had my first, and last, yoga-class. I liked the class, and the instructor seems really good at what he’s doing. But, the timing is wrong, and too far away. It doesn’t seem logical to drive 20 min to have yoga 50 min and then drive back home again. And.. parking at Cornell sucks big-time. I hate it. So, I just decided that the beautiful nature that I have outside my door should be used much more by me. More often.

The swine flu is spreading here in the US, and also where I live. At Cornell, over 300 students have the flu right now. And they are  ordered to stay in their rooms. I’m just waiting with anxiety for my turn…

Me and the Danish Barbie, Louise, went to a really disgusting place the other day to have breakfast, Hal’s Deli. We are never gonna go there again. We came up with a rule - Never decide until you went inside. What we mean is that you never should go to a diner and just take a sit outside before you’ve actually gone inside to see how its looks. But we got to see a cool green insect. I freaked out, but not as much as Louise, because the insect was almost sitting in her lap without her even knowing it. I laughed my ass off.

—

Alltså, Louise är nu 21 år gammal. Och vi firade det tillsammans häromdagen, på hennes födelsedag, 7:e Sept. Väldigt passande. Vi gick till en mysig restaurang, Madeline’s, och både åt lamm och till dessert: CHOKLAD med te. Vi satt i tre timmar, bara pratade, pratade, pratade… Min födelsedagspresent till henne var en cd, Queen, och jag skrev en historia om varje sång så att allt sammankopplades. En historia om våra minnen tillsammans hittills. Och jag gav henne en mug från Starbucks också - en till henne och en till mig. Hon blev jätteglad - så jag är glad.

Efter middagen var vi så mätta att vi var tvungna att gå av det. Sagt och gjort - vi åkte till College Town, en liten miniatyr stad där det stora kända universitetet Cornell finns. Vi gick vilse, men hamnade till slut vid ett vattenfall. Riktigt vackert, speciellt i mörkret. Sedan gick vi tillbaks till min snabbebil och körde hen till henne, där jag spenderade natten.

Eftersom att jag den nästkommande dagen hade min första yoga-klass. Jag gillade klassen, och instruktören verkar duktig på det han gör. Men, timingen är kass, och för långt borta. Det verkar inte logiskt att köra 20 minuter för att ha yoga 50 minuter och sen köra hem igen. Och… parkera vid Cornell suger stor-tid. Jag hatar det. Så, jag bestämde precis att den vackra naturen som jag utanför dörren ska användas mer av mig. Oftare.

Svininfluensan sprider sig här i USA, även där jag bor. På Cornell har över 300 elever drabbats. Och de har blivit tvingade att stanna på sina rum. Och jag väntar med ångest på min tur…

Jag och danska Barbie, Louise, gick till ett äckligt ställe häromdagen för att äta frukost, Hal’s Deli. Vi tänker aldrig gå dit igen. Vi kom på en regel - Bestäm aldrig förrän du gått in. Vad vi menar med detta är att du aldrig ska gå till ett fik och sätta dig utomhus förrän du gått in och tittat hur det ser ut. Men vi fick se en cool grön insekt. Jag blev tokig, men inte lika tokig som Louise, för insekten satt nästan i hennes knä utan att hon visste om det. Jag skrattade ju dock röven av mig.

Olssy

It’s probably true that beauty comes from inside. Otherwise I would be screwed this morning…

—–

Det är antagligen sant att skönhet kommer inifrån. Annars hade jag inte överlevt morgonen…

Olssy