Ithaca, New York
När man inte riktigt vet
29Oct2009 Filed under: Thoughts Author: olssy89Jag befinner mig just nu i en deppig sväng. Den kommer försvinna snart, men just nu känns det mesta bajs. Varför frågar du. Jag vet inte svarar jag då. Eller, jag har kanske en aning. Först och främst har det inte bara med en sak att göra, utan en massa småsaker - och de adderar upp så att bägaren till slut rinner över…
Min livlina åker hem om 10 veckor, Louise. Jag får panik, jag vill bara gråta så fort jag tänker på det. Det kommer bli så jobbigt så det är helt sjukt. Det kommer verkligen bli ett eldprov. Usch, jag fruktar… Men jag vet inte vad jag ska göra åt det, förutom att inte tänka på det redan nu och ta ut sorgen i förskott. Hon är här fortfarande, så jag borde vara glad… Men jag tror också det är för att hon är min enda riktiga vän. Det finns andra au-pairer här, men de är stolpskott allihopa. Har de inte dålig attityd så är det fel på något annat. Kanske är jag har som har lite för höga krav på min omgivning, men jag jämför alla här nu med Louise…
Sen saknar jag alla där hemma. När man är iväg börjar gamla minnen komma upp till ytan som man inte tänkt på innan. Hur den där kramen kändes den gången vi sågs ute på stan, vad du sa när du såg mig i min nya klänning, hur vi skrattar ihop, hur du öppnar en vinflaska… Alla småsaker kommer fram och blir tydligare. Och det får mig att nästan vilja sätta mig på ett flyg och åka hem.
Jag saknar att vara hemma, och bara vara. Att inte vara rädd för att trampa någon på tårna. Att få sitta en hel kväll och bara prata skit, och bara skratta. Att få berätta hur min dag har varit, att få ventilera.
Jag är inte gamla vanliga Linda här. Jag får inte utlopp för det jag känner. Jag skrattar inte lika mycket. Jag sjunger inte lika mycket. Men jag lyssnar på musik mer. Det är inte som det brukar vara. Jag vet inte om det är bra eller dåligt… Men jag tror på det andra alternativet.
Mer känslor och tankar än så här blir det inte nu. Jag ska dricka lite vatten och kissa, sen ska jag sova. Godnatt.
Olssy
papppa
October 29th, 2009 at 10:48 am
ÄLskling läser och fattar, men tänk inte så långt fram , njut nu det går upp och ner för alla, även för mig . va rädd om dig så hörs vi snart på skypen, Pussar I Massor å Kramar
ulifian
October 29th, 2009 at 11:40 am
LINDA! Gud vad jag känner igen mig i det du skriver även fast jag inte har varit AuPair, men jag har ju varit på motsatta sidan av jorden som du är nu. Hurru fyfan vad du är duktig ska du veta och jag är riktigt avis på att du klarar av allt det här i både med och motgång! Jag måste säga att jag läser din blogg oftaofta inte bara för att jag inte har något vettigt att göra på jobbet utan för att jag tycker du verkar beskriva allt så himla bra och att du har ett bra liv därborta med både upp&nergång, det är verkligen jättespännande att läsa :) . Jag vet hur otroligt jobbigt det är när man känner som du gör, det gjorde jag också och jag fick tillslut åka hem från min resa vilket jag är lite bitter för idag men ändå. Det ordnar sig ska du se :) du är sjukt duktig och inte många skulle klara av det du gör.
Kram
Olivia
Josefin
October 29th, 2009 at 2:52 pm
Jag håller med de andra. Det går upp och ner för alla ibland. Fast försök att njuta av det som är nu, och tänk inte längre fram för det är då det bli jobbigt.
Jag beundra verkligen ditt mod och din styrka att våga ta steget ut i världen som du har gjort. Men jag lovar dig du kommer lära dig så mycket av detta. Livet går ut på att lära sig och utvecklas hela tiden. Det är vad du gör just nu.
Glöm aldrig vem du är:)
Jag tror på dig!
*Kramar*