Nä, jag tänkte, jag skriver vad jag vill ha sagt som titel på inlägget istället.

Jag har börjat käka vitaminer nu. Vill ju inte gå in helt i väggen sen i november. Hade behövt gå och klippa mig, då jag håller på att bli flintis, men… Jag ska hålla mig. Klipper av allt när jag kommer hem istället. Fresh start.

Det blåster kuling-vindar här. Fönstrerna knastrar och det ilar i huset. Jag sitter med lite te i handen, och tittar på utsikten. Världens finaste lill-pojke. Det är 90 % kärlek och 10% förskräckelse. Tänk om något händer honom? Då kommer jag inte kunna leva med mig själv. Ungen har blivit så himla viktig nu i mitt liv, att jag tänker alltid på honom först. Innan tyckte jag alltid att det är så himla synd om barnen som har au-pairer, att det kommer nya flickor varje år i deras liv… Men tänk på au-pairerna. De blir hopplöst förälskade i sina host-barn, men vet om att de måste lämna familjen inom sinom tid. Det är ju fan lika hemskt.

Häromdagen satt vi och tittade på ett klipp på datorn om bilar. Ungen är ett bilfreak. Jag börjar smeka min lilla 2-åring på ryggen och han vänder sig om och tittar på mig och säger “jag älskar dig, Linda”. Jag explofantiderade av lycka.

Dags för lite film-tajm, får passa på medan ungen fortfarande sover sött.

Mamma… Kommer du in på skype snart eller? :D

PUSS

Olssy