Ja, översätta hit och översätta dit. Jag pallar inte.

Några vågor av hemlängtan sköljde precis förbi mig. Sitter och skriver upp på en lapp vad jag saknar med livet i Helsingborg och vad jag känner att jag borde ta vara på mer när jag kommer hem igen.

I kalendern räknar jag ner dagarna. Det är nu bara 265 dagar kvar tills jag åker hem igen. Det är ganska sjukt att jag redan varit här i 100 dagar, tiden går fort.

Saker och ting händer hela tiden. Jag och hunden bråkade idag t.ex. och han skrämde verkligen mig till den milda grad att den här svensken började gråta. Räkna då själva ut hur rädd jag måste blivit. Hund-jäveln blev som galen, började attackera mig och bitas, inte på lek utan på allvar. Den enda jag hade i tanke att skydda var plutt-ungen jag tar hand om. Han är det finaste jag vet. Kommer suga dase att lämna honom i juni nästa år. Men, hunden är okej. Jag är inte skadad. Jag läxade upp hundrackan och visade vem som var alpha. Hö!

Så… Nu var det bestämt då. Mamsen sparar pengarna till nästa år, skippar att komma till USA, och istället drar vi på en riktigt fin semester tillsammans hela familjen. Nice?

Lini, jag tror på dig och Viktväktarna. Jag har börjat tävla lite med mamsen - gå ut och gå och äta nyttigt. Vi kan bli en liten viktväktar-liga. Försten till 42 kilo vinner, haha!

Jag fruktar vintern. Det kommer bli kallt som fan. Jag vill inte att Louise ska åka hem. Men hon har kommit in på universitet i Köpenhamn och snart blir hon med lägenhet. Jag borde gå ner i källaren och träna (inte just nu för det är kväller) men i morgon. Men jag är lat. Och puckad.

Jag saknar att hålla armkrok med människor. Jag har inte hållt armkrok med någon på 100 dagar. Döda mig. Jag vill supa, ha Costa-fester… Leva.

Jag går och lägger mig nu . I morgon är det oktober.

img_7134
De finaste kvinnorna i mitt liv. ♥

Olssy