Olssyfied ©

God morgon - det är ensam au-pair hemma själv som skriver så här på morgonkvisten. Visserligen är klockan 10, men det är fortfarande morgon här. Jag sitter i soffan och förbereder mig för en dag i skolan. Det börjar bli riktigt asigt kallt här nu, snöade i går kväll men försvann lagom till i morse - thank god. Idag ska jag vara min värd-mamma behjälplig och skicka iväg ett paket som blivit försenat. Måste åka till värd-pappas kontor och skriva ut en frakt-adress och sen till postkontoret och lämna in det. Min ögonsten, mitt värd-barn var astronaut till halloween och tillhörande hjälm var stor som en pumpa på hans huvud, så vi måste skicka tillbaks den. Så där en månad försent.

Mmm, det är så fridfullt här i huset när det bara är jag och hunden. Hunden Berner har sina stunder - men allt som oftast är han så irriterande att jag bara vill skjuta honom. Han har en riktig liten ärthjärna.

Så, nu börjas det smida planer för vad jag vill göra efter mitt år här. Otippat och överraskande - men väääldigt positivt. Mer än så säger jag inte… for now.

Dags för lite kläder och deodorant - sen är jag som en ny människa.

Mina och Louises morgonfötter.

Olssy

Jag känner en tjej som inte har någon mamma. Jag känner en kille som inte har någon pappa. En annan tjej som inte har någon syster och en kille som inte har någon bror. Jag har sett folk som bor på gatan och letar mat i soptunnor.

Vad klagar man över?

Godnatt!

Olssy

Sitter inne och läser Blondinbellas blogg och ser att det står 3:e november på hennes header. Här i USA är det fortfarande måndag. En härlig sådan. Jag jobbade från 11-18. Lite fågelskådning med ungen på förmiddagen, ungen sov i 2½ timmar. Mat+lek och sen blev klockan 6. Najs bajs. Vi åt kycklingsallad och snackade resa. Hoppas att hela Montréal blir av. Baah.

Imorgon blir en lång dag. Värdpappa är inte hemma, så det är jag, ungen och värdmamma till torsdag. Sen åker även dem iväg, och låter huset vara mitt över helgen. Väldigt tacksamt. Speciellt nu när jag vet hur tv:n fungerar. Så, i morgon jobbar denna fröken från halv 10 till 8 på kvällen. Kommer få jobba över en halvtimme, men sånt är livet när värdmamma ska undervisa hela dagen. Känner mig inte så ledsen, med tanke på att jag arbetar 2 timmar på torsdag innan dem åker. FAN, DENNA HELGEN KOMMER JU BLI SÅ JÄVLA BRA!

Sitter just nu i soffan och chillar. Har kollat på One tree hill & Gossip girl. Men nu är jag trött som fan.

Jag ska upp och sova nu, ville bara säga hej och godnatt…

Ah, men tjarrå.
Olssy

Är svenskan lycklig nu eller vad? Gud, söndagar är min nya favoritdag. Allt bara klaffade idag - om det kunde vara såhär varje dag, av de 233 dagarna som är kvar. Helt galet.

Jag jobbade idag, 11-17. Åkte med lillpojken till sjön, matade ankorna, och drack en chai-latte från Starbucks på hemvägen. Plutten sov i nästan 4 timmar (JIPPI) och vaknade upp vid typ halv 5. Sweet. Vi åt lite och sen slutade jag. Min värdmamma kom ner vid 5 och vi började prata om Thanksgiving, vad de hade för planer. Och jag tog ännu en gång upp ämnet att jag & Louise vill åka till Montreal i Kanada. Och vi kom mer eller mindre fram till att Thanksgiving-helgen är perfekt. Så, den 25 november, efter att jag & Louise har slutat jobba, sätter vi oss i en bil och roadtripar till Kanada. Fy fan va glada vi har varit hela kvällen. Det hade kunnat bli en riktig höjdar-resa. Vi ska spara pengar som aldrig förr. Jag ska städa varenda bil i detta hushåll och byta alla slockna lampor - allt för att införskaffa extra shoppingpengar.

Vår Kanada-helg kommer vara en del av mina 2 semesterveckor. Så, fyra dagar försvinner. Så jag har 10 dagar kvar. En vecka kommer jag ta i mars, vecka 22 och funderar på att ta en långweekend någonstans. Använda en ledig helg någon månad samt lägga till mina resterande 3 dagar. MUMS. Genast ser jag fram emot allt möjligt. Om tre veckor har jag varit här i 5 månader - det är ju helt sinnes vad tiden går fort.

Tidigare ikväll var jag och Louise på bio, såg Michael Jackson’s This is it. Riktigt bra film - en lustig känsla att legenden är död, talangfull var han i alla fall, minst sagt.

Jag väntar med spänning på paketet som pappa har skickat. Ska bli så roligt att äntligen kunna få använda vanlig deodorant. Här har de bara torrstick, och det hatar jag.

Olssy

Hösten är inte över (krossar fingrarna) men löven börjar ta ut sin rätt och har nästan fallit i marken. Så det är ganska kalt här nu.. Bara en massa nakna stammar. Inte så värst sexigt.

Söndag = dagen efter… Vi har firat Halloween hela jävla helgen - värsta grejen här i detta land. Fredags var det fest i College Town, i en studentkällare. 400 pers, och Linda som är klaustrofobisk. Jag fick nästan panik, jag är ingen människoälskare precis, det var liiiite för mycket folk. Men, jag och Louise hade roligt. Det roliga började vid 2 ungefär, när folket började avta - då spelade vi ut våra innersta drömmar på dansgolvet. Under loppet av 20 min hade jag dansat med en smurf, en pirat, en seriemördare och en åklagare. Louise hann med att ta en vals med golvet - hon föll rakt ner i golvet med ryggen först… Dagen efter ville hennes rygg inte vara med och leka mer. Det var en riktig smäll. Kvällen, eller natten, avslutades som vanligt på Green Café - en macka och lite vatten, sen tog vi våra ryggar och gick hem.

Lördagen innebar jobb för mig, 16-19. Tre timmar, ganska najs tyckte jag. Efter det åkte jag till Louise (igen). Mina värd-föräldrar älskar att göra narr av mig. Jag träffar Louise varje dag - jag tror värd-föräldrarna kallar henne min sambo i smyg. Men, det är fan gott. Hos Louise åt vi Halloween-godis, sen följde vi med Louises värd-mammas kompis bror James ut, han är 26 år, skitsnygg och skit-upptagen. Men, vi hade roligt, och Bailey’s är alltid gott. Senare på kvällen åkte vi hem, somnade gott.

Söndag, just nu jobbar jag. Plutten ligger i min säng här bakom mig och sover. Hoppas han sover som aldrig förr. HOPPAS! Var vid Cayuga sjön innan och matade ankorna. Sen åkte vi hem, och nu nannar han. Jobbar till 5. Så, när han vaknar blir det lite sen-lunch och lite lek. Sen slutar jag.. Och ikväll ska jag & Louise åka och kolla på Michael Jackson’s - This is it.

Nästa helg kommer bli så sjuuukt najs. Jag är ledig från torsdag kl 12, till måndag kl 11. JIPPI! Jag och Louise ska kolla på en skitstor ishockey-match - Ithaca vs. Harvard. Och sen på söndag ska vi kolla på Maroon 5. Hon ska bo här under helgen - åååh, jag längtar som fan!

Olssy

- Jag fryser ju knäna av mig. — Björn Gustafsson.

Gårkvällen gick åt att visa Louise vad Sverige har för ljushuvuden till komiker. Björne föll liksom in i den kategorin. Nu sitter vi här och försöker återuppleva hur det är att skratta åt Björn… Inte så svårt. Men inte som vanligt.

Ikväll är det Halloweenfest på hög nivån. Amerikanarna tar det på största allvar. Så, ikväll blir det supa av - försten som slocknar vinner… Haha. En god nyhet är att jag inte börjar börja förrän kl 4 i morgon. Så, jag hinner nog nyktra till tills dess… tror ni inte?

Louise sitter med en spindel-märke i panna just nu. Hon ser ut som en fjant. Och till råga på allt har hon mage att säga att jag måste lägga undan datorn.. Det kommer inte hända. Jag följer inte ordrar.

Nu ska jag kila vidare till mitt vita vin…

Olssy

Jag befinner mig just nu i en deppig sväng. Den kommer försvinna snart, men just nu känns det mesta bajs. Varför frågar du. Jag vet inte svarar jag då. Eller, jag har kanske en aning. Först och främst har det inte bara med en sak att göra, utan en massa småsaker - och de adderar upp så att bägaren till slut rinner över…

Min livlina åker hem om 10 veckor, Louise. Jag får panik, jag vill bara gråta så fort jag tänker på det. Det kommer bli så jobbigt så det är helt sjukt. Det kommer verkligen bli ett eldprov. Usch, jag fruktar… Men jag vet inte vad jag ska göra åt det, förutom att inte tänka på det redan nu och ta ut sorgen i förskott. Hon är här fortfarande, så jag borde vara glad… Men jag tror också det är för att hon är min enda riktiga vän. Det finns andra au-pairer här, men de är stolpskott allihopa. Har de inte dålig attityd så är det fel på något annat. Kanske är jag har som har lite för höga krav på min omgivning, men jag jämför alla här nu med Louise…

Sen saknar jag alla där hemma. När man är iväg börjar gamla minnen komma upp till ytan som man inte tänkt på innan. Hur den där kramen kändes den gången vi sågs ute på stan, vad du sa när du såg mig i min nya klänning, hur vi skrattar ihop, hur du öppnar en vinflaska… Alla småsaker kommer fram och blir tydligare. Och det får mig att nästan vilja sätta mig på ett flyg och åka hem.

Jag saknar att vara hemma, och bara vara. Att inte vara rädd för att trampa någon på tårna. Att få sitta en hel kväll och bara prata skit, och bara skratta. Att få berätta hur min dag har varit, att få ventilera.

Jag är inte gamla vanliga Linda här. Jag får inte utlopp för det jag känner. Jag skrattar inte lika mycket. Jag sjunger inte lika mycket. Men jag lyssnar på musik mer. Det är inte som det brukar vara. Jag vet inte om det är bra eller dåligt… Men jag tror på det andra alternativet.

Mer känslor och tankar än så här blir det inte nu. Jag ska dricka lite vatten och kissa, sen ska jag sova. Godnatt.

Olssy

Och det ber vi om ursäkt för, men den här svensken har varit upptagen. Herregud, mycket kan hända på en vecka, det vill jag lova alltså.

I torsdags firade jag 4 månader i detta tjocka land. Det kändes fint. Känns riktigt pissigt att Louise åker hem om typ 2½ månader, det är ingen tid alls. Men, den ljusa punkten i detta mörker är att jag då har 6 månader kvar. Det kommer nog gå fort. Pust. På torsdagskvällen åkte jag till Louise, och började min helg.

Vi träffade den nya tyska tjejen som kommit, fikade och snackade lite. Sen åkte jag & Loubou hem till henne och satte rumpan i soffan och kollade på Grey’s, sååå bra och spännande. Höll på att kräkas 4 gånger om. Mycket blod och människor under kniven. Precis sånt som vi gillar.

På fredagen tog jag sovmorgon, men Lou började jobba kl 8. Så jag hånglade lite extra länge med hennes säng, helt underbart. Gick upp vid 8.40 och följde med henne och lämnade ungarna på dagis, sen åkte vi hem och käkade skandinavisk frulle. Hur fint som helst. Efter det packade jag ihop mina saker, och tog mig till Cornell för lektion. Mycket intressant, förmodligen bästa lektionen hittills. En cool gubbeluring var och föreläste om ens livshistoria. Gav bra perspektiv på vad man ska fokusera på och lägga energi på, och vad man ska skita i. Att skita i är exempelvis människor som suger energi ur dig. Och dem finns, jag lovar. Efter lektionen hämtade jag upp Louise (min livräddare), Aline (brazilianskan som suger energi)  & Katie (annan tysk tjej som har en svårighet att le) och satte kosan mot Silver Bay. Ligger 5 timmar ifrån Ithaca, och där skulle vi spendera helgen.

För att få vara au-pair måste man skrapa ihop 6 credits (ungefär som 6 högskolepoäng). Mina kurser på Cornell ger mig 3, så jag behöver 3 till. Och en helgs läger på Silver Bay (+ 2 arbeten på vardera 5 sidor om diverse skit) ger mig ytterligare 3 credits. Så, snart är jag klar med all utbildning. Fina fisken.

Kom i alla fall sent på fredagen, gick upp till rummet, det blev catfight mellan mig och brazilianskan. Den här svensken kommer fram till hotelldörren först. Öppnar med nycklen, hinner ta ett steg in i rummet och ser att rummet har en stor 120cm säng och tre 90cm sängar. Kalla det glupskhet, men efter 5 timmar på vägen med mig bakom ratten tyckte jag att jag var värd den stora sängen. Men idioten till brazilianare knuffar undan mig och trycker upp armbågen i mitt ansikte, och siktar mot stora sängen. Den här svensken blir förbannad, för att snacka milt, så jag springer lika fort. Båda hamnar i sängen samtidigt. Och puckot säger “honey, this is my bed tonight”. Haha, folk som känner mig vet hur jag reagerar. Jag hämtar min resväska och lägger på den på sängen i ren protest, sen går jag och sätter mig på sängen och säger “sorry, but I’m winning this one… honey”. Puckot, gillar att kalla henne det, säger sedan då “I’m not giving this up…” Nä tänkte jag, det var ju synd för dig. Efter hon sa det sa jag inget, insåg att det bästa sättet att göra henne irriterad på är att ignorera henne, så jag började dansa på hotellrummet i harmoni med Louise’s iPod. 2 minuter senare reser sig puckot upp och säger “Jag har en skitstor säng hemma, så jag behöver inte ligga i den här sängen”. Nä, kalla det vad du vill, med störd är du i alla fall. Så, puckot grävde sin egen grav. Efter fredag kväll sa hon inte något mer till mig, förrän vi åkte hem idag. Hon sa “hejdå, tack för skjutsen”. Kände för att svara tillbaks och säga något i stil med att enda anledningen var för att hon minskade allas bensinkostnader, men tyckte det kändes onödigt. Eller hur. Brazilianskan har inga vänner kvar. För bråkar man med Linda, då bråkar man med alla.

Lördagen innehöll R E G N. Vi höll på att gå in i väggen. Hade 2 lektioner om USA:s historia och hur man lägger upp en budget. Sen käkade vi typ 100 gånger, nä men typ 3, och kvällen innehöll (Halloween till ära) spökrunda i ett gammalt hus, rollspel och glass och disco till kl 23. På schemat stod det “DISCO - utbyte av musik och dans” Inget att hänga i julgranen. Rollspelet var verkligen något att berätta för sina barnbarn. Vi var 70 au-pairer, alla samlade i en liten aula, satt på stolar uppradade i lokalen. 20 av oss fick ett kort, på en person vi skulle vara. En av instruktörerna berättade en historia och våra karaktärer skulle komma att spela i denna historia. Jag fick “mormor”. Instruktören berättade om vad som komma skulle, hade värsta powerpoint-föreläsningen. Sista sidan på powerpointen stod det var historien var om - “I mormors stuga”. Så, den här svensken fick huvudrollen. Och fick hela lokalen att skratta som fan. Kändes ju ganska bra vill jag lova. Iklädd blommig klänning och svart mormorshatt - där har ni mig. Jag var tvungen att göra allt som instruktören läste. Ni skulle sett…

Söndag innebar ytterligare 2 lektioner, roliga dessutom. Kommunikation och dess knep, samt musiklekar. Jag gillade det som tusan. Åt lite lunch, tog lite foton och sen bar det av hem igen. 5 långa timmar…

Men, under dessa 5 timmarna hann vi stanna och kissa tre gånger, köpa mat, samt bli stannade av polisen för fortkörning. Vi snackar amerikansk polisbil med röd/blå-ljus. En kvinnlig polis kom fram till bilen, bad mig hoppa ur, visa körkort, internationellt körkort, försäkringskort för bilen samt något annat skit. Sen fick jag hoppa in i bilen igen och vänta på att hon skulle kolla upp mig, så att inte bilen var stulen. Innan hon kollade upp allt frågade hon mig vart jag skulle, vart jag varit, hur länge jag skulle vara i USA och om jag visste att jag körde för fort. Japp, det visste jag. Jag körde 85 miles på en 65 miles-väg. 85 miles = 130 kilometer. 65 miles = 110 kilometer. Så, fortkörningsböter var det ja. Vet dock inte hur mycket än. Man måste skicka in ett papper först som säger att jag medger att jag körde för fort. Jag kan säga “jag körde inte för fort”, men då blir det rättegång. USA är sjukt ibland. Så, efter jag skickat in pappret får jag reda på hur mycket jag måste betala. I morgon ska jag berätta för värd-mamma. Jag gissar att hon kommer kolla på mig med onda ögat, sen kommer hon väl skratta och säga att det var puckat gjort. Utskällning är inte hennes grej. Värd-pappa kommer nog bara skratta…

Hemma nu. Jag är helt jävla slut i huvudet. Jag har typ suttit ner konstant i 2½ dagar. Och jag vill bara sova. I morgon är det tillbaks till arbetet igen som gäller.

Hade jag varit hemma i Sverige nu, så hade jag spenderat hela kvällen berättat för mamma vad jag gjort. Men istället sitter man framför datorn och skrivet noveller. Tycker ändå att det säger en del. Men, pusspuss & godnatt!

Olssy

annars kan det kvitta. Eller hur?!

Wow, ännu en gång, wow, vilken cool helg det har varit. Förutom att jag var ledig i går lördag, samt idag, så har helgen varit störtrolig. Slapp jobba idag, skulle egentligen jobbat 4 timmar, men värd-mamma tog en tupplur med gullpojken istället i 3 timmar, och när de vaknade upp sa de till mig att jag inte behövde jobba, de var för trötta för att göra något vettigt. Inte så konstigt kanske, med tanke på att gårdagen var tuff.

Jag började lördagen med att åka till parken med värd-mamma och gullpojken. Ithacas cancerförening anordnade ett spring-marathon för att samla in pengar, och jag och värd-mamma sprang loppet medan gullpojken togs hand om några goda vänner till oss. Jag höll på att dö. Flera gånger om, men jag klarade det. Inget långt lopp speciellt, 5 kilometer, men för den otränade är det himla långt. Idag har jag så jädra ont i benen att jag knappt kan sätta mig på toaletten - inte så jättebra alltid.

Värd-pappas arbetspartner hade mack-kväll senare på lördagskvällen. De gjorde en massa olika mackor med toppings på, asgott. Och till det sprit… Fy in i vad fuller vi bleva. Inte klokt någonstans. Lugn mamma, vi satt i det huset hela kvällen. Lyssnade på Michael Jackson & Abba och dansade rumpan av oss. Jag skrattade så jag nästan föll av pinnen. Värd-pappa är förmodligen världens roligare människa jag någonsin träffat. Och hela kvällen var bara så himla asrolig. Sen att jag håller på att totalförälska mig i en av värd-pappans anställda är ju en helt annan femma. Vet dock inte riktigt vad det är som stoppar mig, faktumet kanske att han är 32 år? Kanske. Men i huvudet är han 25, om det är till någon tröst.

Idag vaknade jag kanon-bakis. Usch. Sov till 11, ändå ganska tidigt. Lullade rundor, Louise och jag tog en dusch, dock inte tillsammans (förvånar nog ingen när jag säger att hon varit här hela helgen och supit precis lika mycket som jag). Åt lite frukost framåt 1, sen fick jag reda på att jag skulle jobba från 3-7. Men gullpojken sov som sagt, till 5, och när huset vaknade upp igen från de döda så stod inte längre “jobb” på schemat. Vi tackar och tar emot. Jag och Louise åkte till Wegman’s och köpte lite ingredienser till att göra en av de goda mackorna vi åt kvällen innan. Kom hem, käkade, och slutade med att jag och Loubou låg i min säng och tittade på Sex & the City-filmen. “Honey, you made a little joke, good for you”.

Kommande helg blir nog rolig. Ska på au-pair-läger 5 timmar härifrån. Och nästa vecka har jag varit här i 4 månader. Värd-mamma klargjorde häromdagen att de gärna ser att jag förlänger ett år till, men att de inte skulle kännas som ett måste. Men, ändå roligt att höra att man är omtyckt.

Nu kommer vintern. Jag gör mig redo. Förresten, en fågel sket på min jacka häromdagen. Tur att jag hade geväret med mig…

Jag har sagt det innan och jag säger det igen - man måste ha kontakter. Speciellt här. Och danska kontakter är ju kanon. Louises syster är en ängel. Hon tog med sig marabou-choklad till mig. Jisses, det gjorde min dag.

Oj… igår var en mycket bra dag. Fick en väldigt god nyhet som fortfarande värmer i HELA kroppen. Jag hoppas allt går väl. Åhh… Lyckliga gatan.

Snuffsungen ligger och sover. Och jag somnar snart också. Idag har jag 250 dagar kvar ungefär. Fan vad tiden går snabbt, men fan vad jag gillar att vara här. Ithaca i ♥.

PUSS

Olssy

… då går det bra för Sverige.

En härlig dag har gått till historieböckerna, och jag är lika nöjd som laxen på middagsbordet. Förutom det faktum att jag varit ledig idag så har jag äntligen fått spendera lite tid med Louise och hennes kära syster & pojkvän som kommit på besök från Danmark. Louise har lekt Ithaca-guide och tagit med dem till alla vattenfall som finns här, och det är en del. Hon har tagit dem till våra “ställen”. Green Café, där vi alltid äter nattamat efter en tuff natt ute i dimman. Taste of Thai, vår favoritrestaurang när det kommer till just thai-mat. Deras vårrullar är inte att jävlas med kan jag lova. Starbucks, men det verkar vara alla amerikanares ställe också, lustigt.

Så, vi har gått runt och njutit av naturen idag. Hösten är så fantastiskt vacker. Jag vet, det låter ju nästan mjäkigt att säga det, men fan vad sant det är. Jag häpnas lite varje dag. Alla färger, och den friska lukten. Sommaren får nästan passa sig alltså.

Och till sist. Jag fick äntligen tummarna ur bakre delen av kroppen och möblerade om i mitt rum. Jag har inte så mycket yta att leka med, men det jag har använder jag till fullo. Eller inte… Känns lite halvkasst att lägga pengar på möbler, så jag använder det jag har och fantiserar lite. Den stora aset till skrivbord ser jag som ett litet nätt vitt bord med söt snickarglädje. Och nattduksborden som är så tråkiga att jag nästan dör, i mitt huvud är dem á la IKEA. Så, jag överlever.

En fråga som tåls att tänkas på: När en kille smsar kl 1.48 på natten och skriver “hej”, vad menar han då? Vänta, jag ska bara hämta ett gevär så kan vi snacka allvar.

Olssy

Förra helgen var jag och Louise ute. Men innan utgång visade jag henne hur man dricker bucket. Det som egentligen hände var att jag blandade två drinkar, starkare än aset själv. Det gick inte ens att smutta på skiten. Så allt hamnade i en bucket, med lite extra jordgubbslikör. Men, jag och Louise drack upp den bucketen på 40 minuter.

Vi var redo för party vill jag lova.

Olssy

De senaste dagarna har jag hunnit med en del. Fylla på spolarvätska i bilen, kanske hittat utbildningen för mig, som (lyckligtvis) finns i Helsingborg, blivit masserad av värd-mamma, ätit popcorn med Louise, och insett vilka mina riktiga vänner är. Att man ska behöva åka till USA för att inse det, det är ju ganska komiskt om jag får säga det själv.

Igår låg jag ensam i sängen, vad annars liksom, och tittade på Män som hatar kvinnor. En riktigt bra svensk film baserad på Stieg Larsson’s böcker. Filmen får mig att bli fly förbannad, glad, hoppfull och orolig. Människor… Det finns många skumma människor där ute. Man blir nästan rädd för sig själv.

Men, det fick mig att inse hur bra jag har det. Vilka människor jag omringar mig med. Inte bara för tillfället, utan också vilka som sitter i Helsingborg och väntar på mig. Det känns nästan som att mitt liv har satts på paus, att det börjar igen på riktigt när jag kommer hem. Men detta är på riktigt. Och dessutom en viktig erfarenhet i mitt liv. Jag har bara inte själv fattat det…

Ett ögonblick igår som jag kommer ta med mig i graven. Jag sitter i lillpojkens fotölj och läser en massa böcker, och jag märker på honom att han är trött, och blir därmed också grinig. Plötsligt kasar han ner, och hamnar rakt på rumpan. Inget farligt, inga blåmärken, men han börjar gråta. Jag tar upp honom och lägger hans huvud mot min axel. Han snorar lite på min tröja. Efter ungefär 14 sekunder har han somnat. I min famn. Där låg han i en timme och sussade. Och jag satt där och inhalerade hans doft från håret. Försökte somna, men det gick inte. Jag var för lycklig för att kunna stänga ögonen.

Olssy

Jag saknar det spontana. Jag saknar typ allt.

Nä, jag tänkte, jag skriver vad jag vill ha sagt som titel på inlägget istället.

Jag har börjat käka vitaminer nu. Vill ju inte gå in helt i väggen sen i november. Hade behövt gå och klippa mig, då jag håller på att bli flintis, men… Jag ska hålla mig. Klipper av allt när jag kommer hem istället. Fresh start.

Det blåster kuling-vindar här. Fönstrerna knastrar och det ilar i huset. Jag sitter med lite te i handen, och tittar på utsikten. Världens finaste lill-pojke. Det är 90 % kärlek och 10% förskräckelse. Tänk om något händer honom? Då kommer jag inte kunna leva med mig själv. Ungen har blivit så himla viktig nu i mitt liv, att jag tänker alltid på honom först. Innan tyckte jag alltid att det är så himla synd om barnen som har au-pairer, att det kommer nya flickor varje år i deras liv… Men tänk på au-pairerna. De blir hopplöst förälskade i sina host-barn, men vet om att de måste lämna familjen inom sinom tid. Det är ju fan lika hemskt.

Häromdagen satt vi och tittade på ett klipp på datorn om bilar. Ungen är ett bilfreak. Jag börjar smeka min lilla 2-åring på ryggen och han vänder sig om och tittar på mig och säger “jag älskar dig, Linda”. Jag explofantiderade av lycka.

Dags för lite film-tajm, får passa på medan ungen fortfarande sover sött.

Mamma… Kommer du in på skype snart eller? :D

PUSS

Olssy

……………

Videoblog

Wow. Nu ska det börjas med videoblog också. Tryck på Videoblog här ovanför. Sedan trycker du på den lilla svart/vita ikonen. Sen väntar du på att mitt lilla klipp laddas ner… Inte så svårt.

Olssy

Ja, ni vet ibland har man inte 708 nya nyheter att komma med. Men för somliga räcker det kanske att få reda på att jag lever och frodas? Vad bra.

Helgen var ju rolig i alla fall, haha. I fredags slutade jag klockan 22, efter det åkte jag till Louise, vi drack några drinkar och inom loppet av 30 minuter var vi redo att göra Ithaca. Åter igen. Folk börjar känna igen oss nu - skandinaverna. Det är fan gott? Vi åkte till The Haunt, men där var bara en massa gothare. Tog en taxi med tanken att åka till Green Café och käka nattamat kl 1 innan hemgång men i taxin träffade vi Seth & Ian, så vi följde med dem hem istället och käkade kinamat. Och efter det tog Seth oss till ännu en efterträff, hos ett superpucko vid namn Matt. Han var nog fan besatt av en demon eller något. Helt kokobängo. Han hade en vikinghatt som jag satte på huvudet. Jag och Louise skrattade som fan. 2 minuter efter ser Louise ett kortspel, hon blir glad och vill spela. Men Matt blir förbannad, tar kortleken och säger “Ni borde nog gå nu”. Men… Skandinaver som vi är, så tog vi med oss halva publiken vidare till nästa efterfest. Jag och Louise är som kobajs. Men det gör inget, för alla följer ändå efter. Hemma vid 6, lagom döda och redo att sova bort lördagen. Men…

Louise och jag bestämde oss för att sätta klockan på 13, så vi gick upp, åkte iväg och käkade frulle, sen satte vi oss i bilen och körde till Skaneateles. Ligger en timme härifrån, fransyskan Carole bor där. Vi gick ut i den söta lilla staden, käkade middag, och köpte en flaska vitt vin, åkte hem igen till Carole. I ena hörnet av hennes rum har hon en tvättstuga, men där satt vi inte och drack. Utan vi gick ut i trädgården och satte ner röven framför brasan. Och bokstavligt talat satt vi med tre pinnar och grillade marshmallows. Mysfaktorn var hög.

Tillbaks i Ithaca igen. Jobbar just nu. Otroligt anstängande dessutom. Lillkillen ligger i min säng och sover,  sover nog i två timmar till, lagom tills jag slutar. Och ikväll väntar bio med Louise, Whip it. Tror att den kommer smälla högt, verkar sjukt rolig.

Mina söta småflickor, Lina & Stina åker till stora landet Asien i morgon. 2 saker: LYCKA TILL & HA SÅ JÄDRANS ROLIGT!

Olssy

Här sitter jag en fredagskväll och jobbar. Lillpojken ligger och sover i sin säng och mina stand-in föräldrar är ute och lever livets glada dagar. Vi åkte tidigare ikväll till The Haunt och käkade lite, och det var ett live-band som spelade där cover-låtar. Helt min stil. Men lillpojkens öron pallade inte trycket och eftersom den här svensken fortfarande jobbade så fick jag ta med mig honom hem och bada honom och lägga honom i sängen.

Just nu i denna stund skulle jag vilja plocka fram ett gevär och skjuta hund-aset vi har i detta satans jävla hus. Ursäkta eventuella svärdomar, men det är jävligt nödvändigt vill jag lova. Jag kom hem nu ikväll med lillpojken i ena handen och typ 27 små match-box-bilar i andra handen. Jag hinner ta ett steg innanför dörren och ser att hund-skrället ätit upp min nya tröja jag köpte på h&m. Ingenting att bråka om, allt på h&m kostar ju typ under 100-lappen. Men tröjan var verkligen one of a kind. Fanns inga kvar förutom den, min storlek och allt. Och nu… är den totalt nertuggad och nerslämmad. Jag blir så trött… Så. Jag ska gå i motattack. Jag ska ta alla hans leksaker och bränna dem i trädgården i morgon. Sen ska jag inte mata honom på minst en vecka… Och sen… Mmm… Jag tror det räcker. Tror ni?

Jag och Louise har precis införskaffat biljetter till Maroon 5. De spelar på en söndag. Lördagen innan ska jag och Louise på hockey-match, Cornell emot Harvard. Ganska big deal här. Och som toppen på moset så har jag huset för mig själv hela den helgen. Hemmafester och massa krök. Tror icke det kan bli bättre.

Livet är ganska fint just nu. Inga bekymmer…

Grattis på födelsedagen pappsen. Älskar dig massa. ♥

Olssy

Ja, översätta hit och översätta dit. Jag pallar inte.

Några vågor av hemlängtan sköljde precis förbi mig. Sitter och skriver upp på en lapp vad jag saknar med livet i Helsingborg och vad jag känner att jag borde ta vara på mer när jag kommer hem igen.

I kalendern räknar jag ner dagarna. Det är nu bara 265 dagar kvar tills jag åker hem igen. Det är ganska sjukt att jag redan varit här i 100 dagar, tiden går fort.

Saker och ting händer hela tiden. Jag och hunden bråkade idag t.ex. och han skrämde verkligen mig till den milda grad att den här svensken började gråta. Räkna då själva ut hur rädd jag måste blivit. Hund-jäveln blev som galen, började attackera mig och bitas, inte på lek utan på allvar. Den enda jag hade i tanke att skydda var plutt-ungen jag tar hand om. Han är det finaste jag vet. Kommer suga dase att lämna honom i juni nästa år. Men, hunden är okej. Jag är inte skadad. Jag läxade upp hundrackan och visade vem som var alpha. Hö!

Så… Nu var det bestämt då. Mamsen sparar pengarna till nästa år, skippar att komma till USA, och istället drar vi på en riktigt fin semester tillsammans hela familjen. Nice?

Lini, jag tror på dig och Viktväktarna. Jag har börjat tävla lite med mamsen - gå ut och gå och äta nyttigt. Vi kan bli en liten viktväktar-liga. Försten till 42 kilo vinner, haha!

Jag fruktar vintern. Det kommer bli kallt som fan. Jag vill inte att Louise ska åka hem. Men hon har kommit in på universitet i Köpenhamn och snart blir hon med lägenhet. Jag borde gå ner i källaren och träna (inte just nu för det är kväller) men i morgon. Men jag är lat. Och puckad.

Jag saknar att hålla armkrok med människor. Jag har inte hållt armkrok med någon på 100 dagar. Döda mig. Jag vill supa, ha Costa-fester… Leva.

Jag går och lägger mig nu . I morgon är det oktober.

De finaste kvinnorna i mitt liv. ♥

Olssy

This was a free weekend, and an awesome one as well.

Friday, me and Louise celebrated her finally getting her acceptance-letter from the University she applied to in Denmark. Nutrition and Health, she’s gonna be my new coach.

Saturday, we went shopping, took a stroll at The Commons, they had this apple-festival this weekend. But that wasn’t much to hang in the Christmas-tree. In the evening we had dinner, chilled, and at 8pm we started drinking. And after one drink I got drunk. Too little to eat maybe? But at 8.30pm I felt fine again, back on the horse. We went to The Haunt. I had the best time in a very long time. Damn… Me and Louise in the middle of the dancefloor, everyone staring and we just jumped around, having a blast. Then we met a Spanish guy, Alejandro, that introduced us to a Swedish and a Danish guy. We went to an after-party, including me playing piano and table-soccerball. Damn, I had fun. Some late night snack at 6 in the morning, then me and Louise walked all the way home…

Sunday, waking up at 3 in the afternoon. Tired and hungry. Now, we are just chilling. Later we will order in some thai-food and watch a movie.

Crazy fun weekend, and we expanded our network. Very likeable, I’ll tell you. May I never forget this weekend.
—–
Detta var en ledig helg, och en underbar sådan också.

Fredag, jag och Louise firade att hon äntligen kom in på univeristet hon sökt in på. Mat och hälsa, hon ska bli min nya coach. Vi firade med att äta på Madeline’s. Hon åt lax, jag åt en redig köttabit. Till efterrätt: chokladkaka á la surpreme. Bra start på nya livet.

Lördag, vi åkte och shoppade, tog en sväng på The Commons, de hade en äpple-festival den här helgen, men det var inget att hänga i julgranen. På kvällen åt vi middag, tog det lugnt, och vid 20.00 började vi dricka. Och efter en drink blev jag full. För lite att äta kanske? Men vid 20.30 mådde jag bra igen, tillbaks upp på hästen. Vi åkte till The Haunt. Jag har inte haft så roligt på väldigt länge. Fan… Jag och Louise i mitten på dansgolvet, alla tittade och vi bara hoppade omkring och fulade oss och hade asroligt. På vägen ut snackade vi med en poliskonstapel, hur rolig och trevlig som helst. Sen träffade vi en spansk kille, Alejandro, som introducerade oss för en svensk och en dansk kille. Vi gick på efterfest, inkluderat mig spelandes piano och bord-fotboll. Fan, jag hade roligt. Lite nattamat kl 6 på morgonen, sen gick jag och Louise hela vägen hem…

Söndag, vaknade kl 3 på eftermiddagen. Trött och hungrig. Nu tar vi det bara lugnt. Senare ska vi beställa in lite thai-mat och titta på film.

Galet rolig helg, och vi breddade vårt nätverk. Väldigt godkänt. Hoppas jag aldrig glömmer den här helgen.

Olssy

Wow, did we have fun yesterday or what? As always, some pre-party at Louise’s house and then we got ready for a night out. The taxi wasn’t late, which was a good sign that the night would end up good. We got to The Haunt, a club that serves way too strong drinks and charge way too much to enter. But that’s okay. It was weird but fun.

Fun because I met my first Swedish guy there, Anders, from Stockholm. It was fun talking Swedish again with someone. It just haven’t been that much before, except from with Louise, but that’s a different thing. She talk Danish back to me.

Weird because they had a goth-night. People wearing black, looking sad and dangerous, playing music that almost made me shoot myself in the face. Gah. But the drinks were strong, so I survived. And Louise too…

Before we got home we stopped by at a Fraternity party, but the cops came and shut down the place after 10 min. So we walked to a store and bought chips then we walked for 40 min back to College Town and had a midnight snack. Sandwich a la chicken. Then we started to walk home, but it was too cold, so we took a cab. Then Louise and I stayed up for a long time talking… about worldpeace, justice, music, food, the future and shopping…

It’s true, if the cab is on time, that means that the night will be topnotch!

—–
Wow, hade vi roligt igår eller vad? Som alltid, lite förfest hos Louise och sen gjorde vi oss redo för natten. Taxin var inte försenad, vilket var ett bra tecken på att natten skulle sluta bra. Vi åkte till The Haunt, en klubb som serverar alldeles för starka drinkar och tar alldeles för mycket betalt. Men det är okej. Det var konstigt men roligt.

Roligt för att jag träffade min första svenska kille där, Anders, från Stockholm. Det var roligt att prata svenska igen med någon. Det har liksom inte blivit så mycket av det på sistone, förutom med Louise, men det är annorlunda. Hon pratar danska med mig istället.

Konstigt för att de hade en goth-kväll. Människor klädde sig i svart, såg ledsna och farliga ut, spelade musik som nästan fick mig att skjuta mig själv i ansiktet. Men drinkarna var starka, så jag överlevde. Och Louise också…

Innan vi åkte hem stanna vi på ett studentföreningsfest, kallad Frat-fester, men polisen kom och stängde ner festen efter 10 min (olagligt drickande hos minderåriga, oops). Så vi gick till en affär och köpte chips och sen gick vi i 40 min tillbaks till College Town och käkade nattamat. Macka a la kylling. Sen började vi gå hem, men det var alldeles för kallt, så vi tog en taxi. Sen stannade jag och Louise uppe länge och pratade… om världsfred, rättvisa, musik, mat, framtiden och shopping…

Det är sant, om taxin är i tid, betyder det att kvällen kommer bli kanon!

Olssy